Jag kommer ihåg hur jag såg på barndomens söndagar, jag tyckte inte om dem speciellt mycket då heller. Jag minns att det var den dagen då man oftast inte fick leka med sina kompisar, för då skulle de flesta vara ensamma med sina familjen eller så var de bortbjudna. På söndagar gick man tråkiga söndagspromenader i tråkigt söndagsväder( det kvittade om det var sol eller regn , men det var ändå söndagsväder). På Tv:n visades mestadels tråkiga program och större delen av eftermiddagen var det fotboll som gällde.
Jag minns de kliande och obehagliga strumpbyxor när man skulle på söndagsmiddag eller kalas. Jag minns hur man skulle klä sig i finkläder, kläder som jag ofta inte ville ha på mig och om hur pappa skulle göra en stram fläta på mig, för jag var ju "sååå söt" i det enligt honom. Han hatade när jag hade håret fram i ansiktet (sorry pappa du vann inte, jag har det nog än) tröjärmar som släpade nästan i backen(enligt honom), jag undra hur många gånger min kära far har påpekat kring detta. Dessa bråk om kläder och frisyrer har jag ett fin bildbevis på, det är ett foto på mig när jag är i 6-7 års åldern. Jag står framför resten av familjen och är totalt söndergråten med hårt knäppta händer. Det ser ut som jag ber till gud och säger-snälla ta mig här ifrån nuuu, gud förbarma strumpbyxor.
Kalasen på söndagar var oftast inte så roliga de heller, de bestod oftast av tråkiga kakor och saft. Söndagskalasen bestod av(nu hårddrar jag för ibland var det roligt) mina småkusiner från Huskvarna (som förövrigt är den mest dystra plats jag vet) som var uttråkade och bara ville hem, de bestod av bakfulla farbröder som bara ville hem:-) Så är det ju i och för sig
fortfarande;-) Nä kalas och andra fester de skulle hållas på fredagar eller lördagar så klart! Det var då man fick god mat, godis, läsk(Cubacola)chips och andra smarrigheter. Festerna dessa dagar var oftast vildare och roligare för då fick man vara uppe längre på kvällar (vilket jag , nattugglan älskade redan då) Man fick umgås med de vuxna mer(vilket jag också älskade). Lekarna var ofta vilda och fantasifulla och de kunde lekas länge i hysteriska skratt och i hemlighet, för de vuxna var ofta så upptagna av att sitta och prata, dricka och ha det trevligt, att de turligt glömde bort både oss och tiden.
De bästa var när man var hos mina kusiner i Bankeryd. Att få leka med mina äldsta kusiner var något av det bästa jag visste!Jag och kusin Jenny hittade alltid på så roliga lekar som "Fångarna på fortet och andra egenkomponerade saker. Man blev sminkad, fick snygga frisyrer och fick låna och testa hennes då moderna kläder:-) Kusin Jenny hade även en massa "Okej"tidningar som låg i en låda under hennes säng. De tidningarna låg man och läste på mage på Jennys heltäckningsmatta, det var så mysigt. Var min kusin extra snäll kunde man få en Okej- plansch att ta med sig hem. Oftast fick man planscher på folk som varken hon eller jag kände igen( av ren snålhet men det visste jag inte då)Lyckan var stor när man fick med sig en plansch på någon snygging hem ur exempelvis "Bevan" eller Baywatch. Sen satte man upp planscherna med en stor bit" kludd" på väggen där hemma bland de andra tavlorna och plancsherna som man hade helt ogenomtänkt satt upp. Det var en salig blanding av personer jag hade på väggarna, det var Henrik Larsson,Erika i Baywatch, Markus Schenkenberg, Stefan Schwarz, Brenda, Brandon, Dylan, Sully i Dr Queen och Peter Forsberg och en jäkla massa Coca Cola plancsher mm.
Min äldsta kusin Andreas var den jag mest såg upp till. Det var så kul och spännande att titta in i hans rum( för han ville helst inte ha oss små där) att få titta på när han spelade dataspel alá 1993 det var häftigt det. Det fanns en massa massa böcker och tidningar i hans rum. Det var oftast historia eller faktaböcker, oftast krigshistoria om 1 och 2 världskriget och så hade han en massa byggsatser av gamla krigsflygplan som stod uppradade på hans hylla. Jag tyckte att Andras var den smartaste personen på jorden:-) Hur kom jag in på detta nu då, mina barndoms minnen fick mig visst att skena i väg lite.
Söndagar är alltså enligt mig ganska trista ,iförda måndagsångest. Någon som beskriver tristess, vardagsliv och svenskhet på ett väldigt roligt sätt är ju Jonas Gardell. Jag älskar verkligen hans böcker. Det är svarthumor på hög nivå! Utdrag ur boken Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter . "Gråtung himmel över Sverige. Ett Domus i form av en skokatong, ett
Åhlens i form av en skokartong.
Ett köpcentrum. De heter alltid Rubinen. Eller Spiralen eller Violen eller Vågen. Robert Wells var där på invigningen och spelade piano.
Och en gång for Kristin Kaspersson förbi i sin röda TV4-bil". Då var det fest, då var det Hawaii.
Denna söndag har iför sig varit rätt mysig. Vi har varit ute i Drättinge och varit hundvakt lördag till söndag. Igår blev det vin , räkgryta och kräftor. Vi badade bubbelpool och bastu vilket var väldigt skönt. Trots fyra hundar i huset kändes det lite tomt då lille(stora) Cajsa har gått ur tiden, 14 år gammal. Det är det värsta när man skaffar sig djur, de blir verkligen en i familjen och det är en stor sorg när de dör!
Men vännen! Vi spelade ju innebandy på söndagarna förr i tiden. Det var väl roligt?? Saknar dig!! Puss Mimi
SvaraRaderaFinklädda barn på söndagar låter mer som 1950- och 60-talens Sverige än 1993, men jag vet att det kan vara olika. Jag minns min faras kompis och hans fru, de har två döttrar (som nu båda är över 18, födda 1986 och 1990) och är jättesnälla, men de besökte oss ganska ofta och döttrarna var alltid finklädda då (de brukade ha vit blus och svart kjol, eller vita skjorta och svarta byxor).
SvaraRaderaMinns att deras föräldrar var ganska hårda mot dem med det, varneda blus- och skjortknapp skulle vara ordentligt knäppt, blusen eller skjortan skulle vara innanför kjolen eller byxorna och blus- eller skjortkragen skulle sitta rätt, liksom blus- -skjotärmen, annars kunde de få en rejäl tillsägelse.
Jag vet att de inte gillade det (kan förstå dem med, de tyckte det var väldigt jobbigt, stelt och obekvämt), men han sa att jeans, tröja, t-shirt och myskläder fick de ha till vardags när de lekte, vid finare tillställningar tyckte föräldrarna bara det såg slarvigt ut.
De behandlade absolut inte sina döttrar illa, bara att de var ganska bestämda med vissa saker och det fick de finna sig i tills de blev 18 (flickorna har alltid varit väldigt snälla).
Vad skulle du ha på dig mer när du var finklädd som barn? Blus? Skjorta?